Emergens betyder att kvalitativt nya företeelser uppstår på en högre nivå ur företeelser på en lägre nivå. Ett sätt som det kan ske på, är helt enkelt att lägga till fler saker på den lägre nivån.
Ett bra exempel på emergens är värmet, som beskrevs av termodynamiken på 1800-talet, med hjälp av begrepp som energi, temperatur och entropi. När atomteorin slog igenom så lyckades man härleda termodynamikens lagar genom en statistisk beräkning av beteendet hos en ofantlig massa molekyler. En enskild molekyl har ingen temperatur - miljarder däremot har en genomsnittlig rörelseenergi vilken vi direkt uppfattar på vår kropp som en temperatur. Temperatur är alltså en emergent egenskap, och det verkar inte vara något märkligt med det.
Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns inga problem med att kasta om tidens riktning i Newtons ekvationer, men i termodynamiken är det inte så. Entropin kan inte minska, bara öka i slutna system. Därför krävs "tilläggsantaganden" för härledningen av termodynamiken ur den statistiska mekaniken som bygger på Newton. Det tycks handla om en "äkta" emergens . (Brian Greenes "Det stoff varav kosmos väves" har förresten intressanta diskussioner om entropin, vilken faktiskt inte bara tenderar att öka i framtiden utan även i det förflutna!)
En känd bok om emergenta fenomen är Douglas Hofstadters "Gödel, Escher Bach: ett evigt gyllene band". Det föreföll där som att han ansåg att en myrstack inte kan reduceras till summan av de enskilda myrorna, utan representerar en ny verklighet. Tyvärr har han kommit ut som en fullfjädrad reduktionist i den senare boken "I am a strange loop" (där han fortsätter diskussionen om Gödels ofullständighetsbevis). Han har gett upp försöket att förstå emergensen.
Atomers kemiska egenskaper kan i princip förklaras ur kvantfysiken. Och biologi kan till stor del förklaras med kemi. Men går man tillräckligt "högt" upp, så måste man rimligen anta existensen av företeelser som är genuint nya. Lagen om tillgång och efterfrågan och andra ekonomiska lagbundenheter kan rimligen inte reduceras till fysik.
Tänkbart är att verkligheten helt enkelt består av olika "nivåer", ungefär som t.ex. Aristoteles tänkte sig det. En bakterie är något mer än en samling molekyler, men vari består detta nya, det emergenta? Eller är det bara att acceptera att så här är det?
Jag tycker att beskrivningen "filosofisk entropi ar en riktning av tid" ar mahanda korrekt, men om termodynamisk entropi handlar om att strava mot jamvikt, sa havdar jag att filosifisk entropi ar just densamma. Dvs allt stravar efter den utgangspunkt da saker var som mest i jamvikt. Allt som ar gar mot sin egen icke-existens.
SvaraRaderaBrian Greene brottas i sin ovannämnda bok med problemet om varför universum - tvärtom - vid Big Bang hade en enormt låg entropi, d.v.s. varför den var oerhört långt ifrån jämvikt. Hans försök till förklaringar känns väldigt spekulativa. En annan svårförklarlig sak är att universum vid sidan om tendensen till jämvikt och hög grad av oordning tycks ha en tendens till lokala avvikelser, som existensen av liv. Det tycks finnas två motsatta principer i verksamhet här...
SvaraRadera