En svaghet i Lockes "An Essay Concerning Human Understanding" är den inkonsekventa behandlingen av begreppet "substans". Dels kritiseras begreppet, på det sätt som det användes av skolastikerna, för att vara obegripligt och meningslöst. Dels använder han det själv, i en liknande betydelse som de filosofer han kritiserar. Inte underligt då att hans kritiker slog ner på denna blotta i hans resonemang. I upplagan av hans bok, som jag hänvisade till i inlägget från 12 maj, finns en efterskrift med ett försvar mot angrepp från en biskop Stillingfleet. Där upprepas egentligen bara formuleringarna från boken. I stället borde han nog ha valt ett annan term än "substans" för vad han åsyftade.
Vad menade då skolastikerna med begreppet "substans"? De utgick som vanligt från Aristotoles, som i sin metafysik beskrev de metafysiska kategorier, som verkligheten kan beskrivas med. Exempel: substans, kvalité, kvantitet, plats, relation. Substans är den viktigaste för den kan existera självständigt, medan exempelvis en kvalité eller egenskap alltid tillhör en substans. Substansen är det som "bär upp" egenskaperna, är ett substrat för dem.
Det här sättet att definiera "substans" stämmer förstås dåligt med Lockes tanke om att idéerna ytterst består av en eller flera sinnesintryck. "Substansen" enligt skolastikerna är ju något rent tänkt som inte kan observeras. Inte undra på att Locke förkastade begreppet.
Men Locke förnekade inte att det ju faktiskt existerar ting utanför oss, som motsvarar vissa kombinationer av sinnesintryck. Och dessa kallar han genomgående för substanser. När vi säger att något är substantiellt så menar vi ju också ofta att det verkligt, något man kan "ta på".
Locke använder ofta metaller som exempel. Guld har ju en mängd egenskaper, medan bly har delvis andra. Orsakerna till skillnaderna i egenskaper hos dess två "substanser" kände man inte till på Lockes tid. Nu vet vi ju att det handlar om två grundämnen som består av olika sorts atomer. Och den inre "konfigurationen" som Locke trodde var oåtkomlig, är numera känd genom kemins och fysikens framsteg.
Men det gamla filosofiska substansbegreppet är nog ännu inte riktigt dött. Det lever kvar i vissa tolkningar av begreppet "materia". Som att allt egentligen består av en odifferentierad "materia" (eller i dag snarare "energi", med i princip samma betydelse). Locke skulle förmodligen ha sagt idag att "materia" är en allmän språklig term, som pekar ut det som är gemensamt för allt som består av atomer. Eller med andra ord, som abstraherar från det som särskiljer olika typer av ämnen från varandra. Medvetandet skulle ha hamnat utanför - Locke var dualist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar