Tidskriften Natures podutsändning från 14 maj innehåller en redogörelse för biologen Martin Heisenbergs idéer om varför inte bara människor utan t.o.m. flugor har fri vilja. Han beskriver sitt resonemang även i denna artikel.
Bakgrunden är experiment som tycks visa att medvetna val föregås av processer i hjärnan (upp till 7 sekunder före!) Den fria viljan skulle vara en illusion. Heisenberg invänder överraskande att det fria valet inte behöver vara knutet till medvetandet. Det avgörande är att valet inte beror på yttre orsaker. Neuronerna aktiveras i viss utsträckning slumpmässigt, vilket gör att hjärnan inte är bunden till ett visst beteende. Utan helt nya reaktioner är möjliga, som är bättre anpassade till nya faktorer i miljön.
"There is plenty of evidence that an animal's behaviour cannot be reduced to responses". Den fria viljan är tydligen också ett resultat av evolutionen, och den uppträdde väldigt tidigt i historien, om man ska tro Heisenberg. Man får väl se det som att det handlar om en gradvis process, och att människan har nått högst med sin medvetna förmåga att väga olika skäl mot varandra.
Den fria viljan har med detta synsätt förlorat sin mystiska karaktär.
Nu väntar jag bara på goda idéer som skulle kunna förklara vad medvetandet är och varför det uppstod...
Tja, Jag skulle kunna säga att medvetandet uppstod direkt med våran skapelse, det var medvetandet som fick oss att komma frammåt, fick oss att röra på oss,ju mer vi ändrade på vårt medvetande desto längre kom vi, och det tog ett tag innan vi kunde skapa ett medvetande där vi lärde oss innebörden av hopp och mål. Det finns många olika medvetande att uppnå de är aldrig begränsade på något sätt, bara du själv sätter stop för ditt medvetande, och där det tar stop så är det ofta grått bakom. Det gråa uppfattas oftast av de som har en lägre-mindre medvetande än de med ett högt medvetande. Ett exempel på ett högre medvetande är när du har fått tanken att du kan vara en liten liten damfläck som uppfattar att den är ett människa och detta är jag, och samtidigt kan man vara en lysande stjärna i himmeln som ser ner på jorden ur mina ögon och min kropp och bara upplever det vackraste livet man nånsin kan uppleva och på den allra finaste levande planeten man kan önska sig. Och den stjärnan kommer att lysa så länge jag kan se det, när jag inte ser det längre då kommer jag vara den som jag seet hela tiden.
SvaraRaderaOch jag vet vilken fråga de flesta människorna ställer sig och blir väldigt rädda för och backar ofta undan, jag skriver inte frågan men verkligen råder de som ser detta att verkligen fortsätta leta och låt inte eran medvetande eran tankar sluta utvecklas, ni har 99% kvar när ska ni börja aktivera maskinen :)))
mvh/ z103@soon.com