Locke använder ordet "idé" på ett ganska ovanligt sätt. Allt vi känner till är idéer. Sinnesintrycken av rött, vått, sött o.s.v är enkla idéer. Objekt som t.ex. bord är sammansatta idéer, som består av enkla idéer som färger, känselintryck och former. Ett bord är en speciell sorts komplex idé bestående av olika sorts enkla idéer, vars motsvarighet utanför sinnet kan existera för sig självt, och kallas därför ofta för en "substans". Idén om en dans däremot kan inte existera självständigt utan är beroende av existensen av dansörer (idén är en "mode" i Lockes vokabulär). Slutligen är en relation en sammansatt idé, som består av två idéer som vi förknippar med varandra genom att mentalt ställa dem bredvid varandra. (Jag misstänker dock att relationer även "finns" i den externa verkligheten.)
Denna atomteori för kunskapen leder faktiskt till en del ahaupplevelser. Mycket komplicerade företeelser visar sig kunna analyseras på detta vis. Han beskriver bl.a. tid, tal och t.o.m. oändligheten genom att dela upp dem i sina enklaste beståndsdelar.
Locke gör en klar uppdelning av tingens primära och sekundära egenskaper. De förra finns både i verkligheten och mentalt. De senare som exempelvis färgerna upplevs på ett sätt av sinnet som inte finns objektivt i tingen, men orsaken är ändå egenskaper hos tingens struktur, skillnader i de primära egenskaperna. Locke är "ontologisk realist".
Nu skrevs ju "An Essay Concerning Human Understanding" på 1600-talet, varför det väl inte är så förvånande att Locke hävdade att kunskapen om tingens inre struktur är nästan obefintlig, och t.o.m. att den troligen alltid kommer att vara det. Den här pessimismen har ju visat sig oberättigad med tanke på kemins och fysikens enorma framsteg, men präglar en del formuleringar som säkert tilltalade idealister av biskop Berkeleys typ.
Boken har därför just beroende på "naturfilosofins" låga nivå en psykologisk slagsida, ur dagens synvinkel. Man får intrycket att sinnesintrycken inte bara är källan till kunskap utan att de utgör all kunskap (vid sidan om matematik och logik). Sådana idéer kan leda direkt till idealism, även om det förvisso inte gällde för Locke.
Hans återfall i skolastiken genom hans försök till bevis för Guds existens kan man väl förlåta honom. Om han hade känt till Darwins utvecklingsteori och modern hjärnforskning, tror jag knappast att han heller hade dragit en så skarp gräns mellan det det fysiska och mentala. Visserligen förstår vi inte idag heller hur tankar uppstår, men att de är intimt kopplade till hjärnan, går knappast att förneka idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar